Barriärer för Allahs nåd

Tjänaren bör inse att han måste rena marken innan barmhär­tighetens regn fall­er. Han måste likaså ren­sa marken från ogräs så att väx­ter­na gror snab­bare. Om plat­sen inte är redo, kom­mer barmhär­tighetens regn inte att finna en plats att fal­la över. Om plat­sen där­till är redo och lämplig för reg­net, men tjänaren inte ren­sat ogräset, då kom­mer väx­ter­na inte att gro. Buskar och slån kan överväldiga eller över­skug­ga växterna.

Det­ta går att lik­na vid en man som för­bered­er sitt land och gör det lämpligt för planter­ing. Han sår frön i det och vän­tar på att reg­net skall falla.

När tjänaren på sam­ma sätt ren­sar sitt hjär­ta och befri­ar det från onda tankar och dåli­ga avsik­ter; och sår frön av åmin­nelse, reflek­tion, kär­lek och upprik­tighet, exponer­ar det för barmhär­tighetens vin­dar och vän­tar på barmhär­tighetens regn; kom­mer denne med tiden san­no­likt att få skör­da. När tjänarens hopp om att reg­net skall fal­la grad­vis stärk­ts, blir hans önskan om att ta emot de mest väl­görande i de ädla tim­mar­na och utval­da förhål­lan­den ock­så starkare.

Det­ta sker i syn­ner­het när avsik­ter är unisona; genom hjär­tan som stöder varan­dra i en stor grupp, som när folket sam­las i Arafat (under Hajj) eller under fredags­bö­nen, eller i syfte att för­rät­ta bönen för regn. Sam­lin­gen av sin­nen och själar är orsak­er som Allah, den upphöjde, ins­tiftat för att ta emot god­het och låta barmhär­tighet sköl­ja ned. Han är den som har fast­ställt orsak­er som ger verkan. Orsak­er­na till barmhär­tighet är i det­ta fall starkare än de materiel­la orsak­er­na som ger deras resultat.

Men tjänaren ser på grund av sin okun­nighet blott vad som lig­ger fram­för hans ögon och ignor­erar det dol­da goda. Han före­drar felak­tigt påverkan och resul­tatet av den­na materiel­la orsak fram­för effek­ten och resul­tatet av den andliga.

Om tjänaren renar plat­sen, för­bered­er sig själv och gör den redo, kom­mer han att kun­na se under­verken. Ingent­ing kan stop­pa Allahs över­flöd, utom hin­dren i tjänaren själv. Om tjänaren avlägsnar dessa hin­der, kom­mer gudom­lig nåd att sköl­ja över hon­om från alla håll.

Föreställ en stor flod som vat­tnar var­je land genom vil­ka den passer­ar. En bar­riär och en mas­siv damm block­er­ar dock vägen till ett kargt land. Som ett resul­tat därav kla­gar ägaren av det­ta land över tor­ka medan flo­den fly­ter längs med hans egendom.