Anledningar till förlåtelse

Allah, den upphöjde, stryk­er ut de för­b­jud­na han­dlin­gar­na. Han till­intet­gör deras inverkan med anled­ning av vis­sa av Hans tjänares han­dlin­gar och mån­ga andra saker.

Han avskriv­er dem genom upprik­tig ånger, för­lå­telse och goda gärningar; smär­ta åsamkad av sorg, änglar­nas bön­er om för­lå­telse och de troen­des bön.

När den troende väl läm­nar den­na värld, för­låter Allah syn­der genom den plå­ga, smär­ta och bör­da som han genom­lid­er vid ögonblick­et för döden.

Efter det upplever han hem­s­ka scener genom de två änglar­nas skräck när de tränger och pres­sar hon­om hårt i graven.

Bör­dor­na under Återup­p­stån­delsen dag kom­mer sedan med prövningar och lidan­den. Därefter föl­jer för­bön av de som fått tillå­telse och slut­li­gen den Mest Barmhär­ti­gaste nåd.

Om dessa fak­tor­er inte led­er till att Allah befri­ar män­niskan från hennes syn­der kom­mer hon utan tvekan att ham­na i Hel­vetet. Där kom­mer hennes vis­telse att vara så länge syn­der­nas oren­het och smuts befläckar henne. Det­ta beror på att Allah, den Allsmäk­tige, har stängt Par­adis­et utom för de som är full­ständigt rena.

Så länge oren­het och smuts består hos en syn­dare, håller Allah denne i ren­ings­bäl­gen tills oren­het och smuts inte län­gre finns kvar och denne därmed är ren.